Liv utan man inget liv?

mars 6, 2007 at 9:05 e m (Okategoriserade)

                                  car.jpg

Jag börjar lägga märke till att mer och mer tjejer är paniskt rädda för att bli utan kille resten av livet. Att leva ensam. I mörka stunder så snyftas det fram ” Jag kommer faan vara singel när jag är 50 ”. Och detta viskas fram, som om att man säger det högt så blir det så. Och det är den största skräcken. Varför är det så? Är det typ biologiskt, att något i er tjejer skriker att tvåsamhet är en nödvändighet? Jag har så svårt att förstå det. Som singel är du fri. Behöver inte ta hänsyn till annan. Och kan framförallt förverkliga dig själv och dina drömmar. Som många tjejer har en tendens till att lägga på hyllan så fort något trebent kommer in i bilden.

Jag kanske är jättecynisk, eller någon bitter jävel som inte kan hitta en kille. Men OM man inte vill hitta någon kille då? Är man dålig då? Kanske onormal? Alltså jag vet inte om jag skulle vilja ge en så stor plats till en annan människa i mitt liv. Just nu är jag nummer ett, ska göra precis det jag vill göra. Och jag vet att om en kille kommer in i bilden blir det inte så. Hmm, känns mer och mer som bilden av en mansmisbrukare träder fram. Och att jag håller mig borta från drogen då jag inte kan hantera den. Och så kanske det är.

Men ärligt, måste man ständigt vara på jakt efter nästa? Stissa runt på klubbar med något flackande i blicken..Nä fan, tro jag hoppar det.

And a big f*n shoutout to ALL ladies out there doin their thing

BIG UP!

Annonser

1 kommentar

  1. swedette said,

    Absolut! Jag trivs jättebra med att vara singel – visst saknar jag ibland tvåsamhet, någon som kramas, myser, och masserar mina trötta fötter emellanåt, men jag ser på mina vänner och deras usla romanser, samtidigt som de försöker få ihop mig med nån av deras singel kompisar.

    VARFÖR???? Utbrister jag förtretet. Har jag inte suffered enough??? Nästan som de måste se att alla paras ihop för att förvissa sig om att de har gjort rätt val själva. Ändå kan lite avund och ensamhet komma smygandes iblad när jag minst anar det – på natten i vintermörkret utanför hockeyrinken, då alla lagkamrater och t.o.m. coach åker därifrån med sina significant andra. Då känns bilen lite grymt kall och ensam.

    Men som tur är, så blir det inte så ofta. Måste väl bli mansmissbrukare och använda dem till min fördel istället för nunneriet.

    Får fortsätta läsa och lära mig av Hotness.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: